Furahini

_ var Lycklig  

Click here to edit subtitle

I oktober var vi 5 härliga Furahini entusiaster som fick chansen att besöka Mombasa och skolan i Alidina. Målet var att planera för det kommande skolbygget och renoveringen av den befintliga byggnaden. Vi hade även ett styrelsemöte inom vår NGO när vi var på plats.

Furahini besök okt 2018

Söndag 14/10. Regnet öser ner när vi åker på dåliga vägar till byn Mikindani och den plåtkyrka där John är pastor. Vi slås av hur mycket av det sociala livet som har församlingen som utgångspunkt, precis som i amerikanska södern. Musiken hörs på långt håll och gospelkören är som ett vitaminpiller. Barnen ger en dansuppvisning och det är John och Winnies son som står för koreografin. När musiken tar paus och John tagit mikrofonen händer något som får tårarna att börja rinna. John berättar om de ungdomar som fått stipendier och nu har fått studera vidare. En efter en reser de sig och tar emot allas applåder. Flera av dem såg vi första gången när de var fem år. Där finns föräldralösa Faith som går en utbildning i kommunikation, Isabella som går Fashion and design, Josh som går Mechanical Enginering. Det är fantastiskt att se dessa ungdomar som snart står på egna ben och som tagit den chans de fått.

Vi kramar om ungdomarna och får varma tack tillbaka. Vi bjuds med till en av flickorna som är färdig hårfrisörska och nu försörjer sina yngre syskon. Hon bor i en lerhydda, hon är mycket stolt när hon bjuder oss att besöka henne på jobbet inne i Mombasa. Vi åker sedan tilll John och Winnie för lunch och framtidsplanering.

Efter Gudstjänsten fick vi som sagt möjligheten att besöka en av våra frisörskor hemma i hennes hem. Området kring kyrkan är ett av de fattigaste och några våra barn bor och lever här. Boendet är mycket enkelt med lerhyddor/hus med plåttak. Ett eller ett par rum inuti och en liten eldstad för matlagning. Hängmattor eller madrasser på golvet utgör sovplatsen. Men att besöka någon i deras hem visar på stor respekt och de visar stolt upp sina hem när vi kommer.
Måndag 15/10. Besök i den skola som Winnie arbetar i. Vi har börjat prata om möjligheten att på sikt flytta dessa elever till Furahini. Det är en möjlighet som kan bli verklig den dag vi har ny skolbyggnad på plats. Om och när det sker får vi prata mer om under det kommande året. Efter detta skolbesök var vi rejält taggade att komma fram till Alidina och vår skola FURAHINI!

FURAHINI! 76 barn, 3 lärare, 1 kokerska och 1 städerska väntade på oss och det blev ett härligt återseende. Mycket har blivit byggt och nu finns det ett ordentligt staket, en bra väg fram till skolan, toalettbyggnad, kök och ett litet kontor. Alla ungar skulle hälsas på och fotas, viktigt att få se sig själv på bild! Klubbor, kex och pennor delades ut och varje klassrum försågs med fotboll. Det finns inget vatten i kranarna någonstans i området. Vi ska börja samla regnvatten och den tank vi hade till växthuset kommer till användning för detta. Vattenproblemet är konstant i Kenya. Maten lagas på koleld och vår kokerskas dröm är en gasolspis med två lågor.

När vårt kök blev utdömt 2016 fick vi gåvor för att bygga ett nytt kök. Vi murade då upp ett nytt hus där köksskjulet stått tidigare. Men kreativiteten flödar i projektet och när vi kom ner nu såg vi att de tänkt till. I samma veva som vi byggde, det vi trodde skulle bli köket, så satte vi även staket och plåt runt tomten för att hålla obehöriga borta. I samband med detta kom de på en ny lösning med överbliven plåt från staketbygget. Så i ena ändan av skolbyggnaden byggde man ut med plåtväggar två rum. Det enda används som förråd och det andra som kök. Luftigt och bra och mycket välfungerande. Definitivt uppskattat av kokerskan. Hennes stora dröm nu är att få en gasspis och slippa elda med kol. 


Den nya byggnaden blev kontor och rektorsexpedition istället. Varje väl ansedd skola bör ha ett kontor att möta föräldrarna på och en expedition för rektorn.  Nu har Furahini det med, tack vara kreativitet hos lärare, John & Winnie.

Tisdag 16/10 Besök hos våra två färdigutbildade hårfrisörskor som nu har jobb inne i Mombasa. Tjejerna försörjer sina familjer och är stora föredömen. Den äldsta av dem befriades av John och Winnie när hon skulle giftas bort med en äldre man. Hon fick sedan gå i vår skola, därefter stipendium från fonden till yrkesutbildning, och nu är hon vice chef på salongen. Hennes pappa har bett henne om ursäkt och sagt att han hade fel när han försökte gifta bort henne. Det är stort.

Vi åkte vidare till den stora tekniska yrkesskolan. Där mötte vi Ignatious och Joshua som båda fått stipendier och nu pluggar stenhårt till it-tekniker och bilmekaniker. Vi fick klart för oss att de är i desperat behov av bra laptops för att klara skolan. I framtiden måste vi ta med en sådan kostnad i stipendiebeloppet annars klarar de sig inte genom utbildningen. Nu löste vi problemet genom snabba privata donationer och inköpen gjordes senare i veckan.

Onsdag 17/10 Styrelsemöte på hotellet. Vi gick igenom ekonomin och beslöt att lägga om transfereringarna till varje kvartal. Då undviker vi skatt på de pengar som finns för kommande månader vid årsskiftet och det stämmer bättre med hur terminsavgifterna ska betalas in. Diskuterade hur vi ska hantera de lokala politikerna. De vill inte samarbeta om de inte får betalt att komma på möten, sk "sittingfee". Vi betalar inte den typen av avgifter! Vi får ut maximalt genom att arbeta som vi gör nu, inga mutor och vi jobbar enligt regelboken. Vi har en styrelsemedlem som har uppdrag i regeringskansliet och han är behjälplig med juridiken vid tillståndsärenden och annat. Han jobbar ideellt i vår styrelse och är en barndomsvän till John.

På kvällen mötte vi skolans personal hemma hos John och Winnie. Vi bad dem berätta om sina drömmar om Furahinis framtid. Lärarnas dröm var att vi ska få fler klasser i skolan så att barnen får fortsätta i primary. Kokerskan drömmer om att få servera barnen gröt när de kommer på morgonen. De är hungriga och det är långt till lunchen. Städerskan ville få handdukar. Winnie är ansvarig för maten och hon se till att det serveras så näringsrikt det bara går, frukt ska finnas en gång i veckan. Behovet av spis diskuterades.

Vi pratade mycket om fortbildning för lärarna och Agnes och Eloise skulle genast ta tag i detta. Dorkas, som är nyanställd hos oss har examen även för primary. Agnes visade oss ett utdrag från proven som barnen genomgår och det stod tydligt att våra elever är de bästa i området. Det blev en sen kväll innan vi var tillbaka på hotellet. Vi kände oss privilegierade som får möjlighet att möta alla dessa hårt arbetande kvinnor och äta middag med dem hos John och Winnie.

Lördag 20/10. John, Winnie och barnen var med oss på hotellet och fick chans att bada i både pool och hav. Marie passade på att intervjua Winnie eftersom hon är ganska tystlåten och inte berättar så mycket spontant. Det visar sig att Winnie har tre kvinnogrupper igång där hon utbildar dem i ekonomi och där de sparar för att kunna ge varandra mikrolån. Detta stärker kvinnorna enormt. De kan starta små egna verksamheter (tillverkning av mattor och korgar, några säljer fish and chips, secondhandförsäljning mm). Vi pratade också om familjeplanering och läget för ungdomarna. Det pågår stora diskussioner som handlar om moral kontra verklighet. Förutom att Winnie och John är projektledare för Furahini är John pastor och Winnie ansvarig för skolan i Mikindani. Tillsammans är de parterapeuter för krisande par, Winnie har sina kvinnogrupper och John leder en mansgrupp. Utan dem skulle vårt Furahini inte funka!